Kroppsspråket

”Den grönskande trädgården i ditt inre”

Ge och ta emot

 

 

Vi är alla ömtåliga likt blombladen på en blomma. De flesta av oss älskar ljus och mår bra av att känna att vi bidrar och att vi duger och är bra som vi är. Vi signalerar till varandra med blicken och med språket och de flesta av oss är lyhörda.

På samma sätt som vi lärt vårt språk genom att härma har vi också lärt oss hur vi kommunicerar med varandra. De tydligaste bilderna för samtal fick vi under barndomen. I bland kan det vara till stor nytta att lära nytt. Att kunna samtala på ett bra och konstruktivt sätt är en förutsättning för goda friska relationer.

Hur gör vi då ? Barn talar med hela kroppen. De kan uttrycka besvikelse, sorg, ilska, tillgivenhet och trygghet. Mungiporna sjunker ner till hakan. Armarna fäktar. Fötterna trummar. En liten hand smeker eller slår. En våt puss smaskar mig på munnen eller kinden. Små armar kramar. Ögonen lyser av förväntan eller sprutar av tårar. Inga ord behövs för att uttrycka de enkla raka och starka känslorna, innan förställning och beräkning har smugit sig in.

Vi vuxna har ofta vant sig vid att dölja våra känslor bakom attityder av likgiltighet eller överseende att behärska vår ilska och besvikelse och visar upp ett vänligt fastän kanske lite bitskt leende.

Önskan att smeka och krama förkläds i ett ögonkast eller ett positivt omdöme.

När vi är i två-treårsålder och börjar erövra språket har vi ofta börjat lära förställning och behärskning fast ännu långt ifrån till fulländning.

Vi lärde oss tidigt att vuxna tycker illa om känslouttryck:

– duktig pojke gråter inte

– inte får du bli så arg på din mamma

– inte får du säga så där till farmor

– vad ska tanten tycka om dig som skriker och bråkar

Det vi inte talar med varandra om tror vi ofta inte finns. Talar vi inte om känslor, stoppar vi varje oroande uttryck för känslor så känner vi snart ingenting. Men känslor är energi och energi är oförstörbart. Kommer känslan inte till uttryck så finns den kvar inom mig.

Många känslor som lagrats under lång tid kan bli en känslostorm, en våldshandling, ett övertramp, ett sjukdomssymptom, ett socialt sammanbrott; moralist, fysiskt eller psykiskt.

Tänk om vi kunde lära oss att använda orden och slippa knytnävsslag, oöverlagda samlag, meningslös förströelse och olika slag av missbruk.

Men hur ska vi kunna tala med varandra om våra behov om vi aldrig lärt oss ord för känslor eller gett oss tid att lyssna på våra kroppssignaler ?

Vågar vi ställa frågan till oss själva: – Hur spontant är mitt kroppsspråk ? – När och hur lärde jag mig först att dölja mina känslor ?

Vi har kanske utvecklat ett falskt själv för att överleva. Vi kanske lärde oss att dölja djupa och äkta känslor som ett skydd mot smärta och besvikelse. Det är viktigt att förstå att en människas försvar är värd all respekt. Det är ett uttryck för det allra bästa som denna människa har kunnat åstadkomma i en situation som gav för lite stöd.

Vi behöver förstå vad som format våra uttryck och tänka över om vi vill lära nytt. Eftersom att vara en del av en gemenskap är ett våra viktigaste behov är kunskap om hur vi kommunicerar med varandra en viktig färdighet väl värd att öva på.

Utställningen med samlingsnamnet ” En ny jord ” är en kärleksförklaring till livet. Det är en utställning om att göra medvetna val och att uppmärksamma allt det fina livet har att erbjuda. Jag tror på att uppmärksamma allt det goda som finns här och nu. Under visioner kan du läsa mer,